Jag är nog inte ensam om att säga att skaldjur och fisk är något av det godaste jag vet. Om jag skulle få välja en sak att äta resten av livet så är det uteslutet skaldjur.  Inte pizza, pasta eller något annat halvdant. Utan riktigt goda och färska skaldjur när det är som bäst.

Min favorit var länge kräftor och hummer. Det var inte alltför sällan jag brukade tvinga mina väninnor till att  dela på en skaldjusplateu.  Till detta brukade vi äta västerbottenost och massa nygräddat bröd. Himmelen! Men med tiden så började jag faktiskt tröttna lite på kräftorna. Detta på grund av att jag hade öppnat ögonen för en ny familjemedlem, nämligen blåmusslorna.  Allt började med att min kära mor tipsade om ett tydligen underbart recept på blåmusslor som jag helt enkelhet inte fick gå miste om. Jag löd hennes ord, och en härlig kväll i maj så hände det.

Från att alltid ha älskat kräftor och allt som hör där till, var jag helt såld på något annat. Blåmusslan. Att jag aldrig upptäckt detta tidigare, tänkte jag. Detta är j så fruktansvärt gott att man nästan kollapsar. Detta är vad jag vill äta varje dag resten av mitt liv. Något som ju kändes rimligt där och då, men som jag till slut kom att inse inte vara varken sig ekonomiskt eller nyttigt.

Jag äter dock fortfarande blåmusslor flera gånger i veckan, men inte varje dag. Mest av den anledningen att min familj inte är särskilt förtjust i det, så av just den anledningen tvingas jag emellanåt laga lite köttbullar och annan husmanskost. Men vad gör man inte för sin egen familj ibland.